Naam Siu Lam Ng Jing Kyun
Träna Kung Fu i Ljungby
Kung Fu har sina rötter i såväl militär stridskonst som i det taoistiska och buddhistiska prästerskapets strävan efter kroppskontroll och harmoni. Med dessa utgångspunkter har Kung Fu utvecklats till en kampsport som främjar fysisk och psykisk hälsa och är effektivt för självförsvar.
Utövandet av Kung-fu kan spåras tillbaka till 2000-talet f. Kr och är därmed är en av de äldsta kampsporterna som man känner till. Termen Kung-fu kan översättas med "hårt arbete", "svår uppgift" eller "alltid under inlärning", vilket är en sammanfattning av delar av dess praktiska såväl som filosofiska innebörd. I Kina används termen "Wushu" (kampsport) eller "Chuan Fa" (knytnävslag) som samlingsnamn för de olika Kung Fu-stilarna.
För att bli en mästare i Kung Fu krävs förstås hård fysisk träning, men det viktigaste är dock den mentala träningen. Eftersom stridskonsten även är en väg för andlig utveckling är träning av sinnet fundamentalt, och därför består också en stor del av träningen i att lära sig metoder för att bli i harmoni med sig själv och sin omvärld. Med andningsövningar och meditation lär man sig att kontrollera både sin kropp och sin inre energi, sin chi.
Många av de kampformer som återfinns inom Kung Fu bygger på imitationer av olika djurs rörelser såsom exempelvis tranans snabba sparkar och hugg med näbben, tigerns kraftfulla och blixtsnabba slag med tassen, och bönsyrsans fångsthugg. Dessa rörelser har sedan kombinerats och vidarutvecklats i till fulländade tekniker. Här följer våra fem huvuddjur:
Drake
Draken lär ha varit en av de främsta stilarna i Shaolin templet. Drakens former är energirika, långa och glödande. Teknikerna går ut på att blockera, distrahera och slutligen ge kraftfulla, smärtfyllda slag. Slag i drakformer är kloliknande. Det är som med rök: du kanske kan kanske se den och lukta den, men du kan inte fånga den och den kan i värsta fall förgöra dig. Drakens svans representeras av sparkar. Snurrande kroksparkar och långa trevande frontsparkar. Draken flyter mellan högt och lågt, med säkert fotarbete och flexibla sparkar.
Tiger
Tigern är snabb och mer rak än de övriga och har en grym blick. Dess klor slår till brutalt, bryter ben och sliter sönder muskler. Tigern är försvar är block och slag i ett. Sparkarna är mycket kraftfulla, exempelvis frontspark eller rundspark. En tigerteknik är mycket fysiskt krävande och stilmässigt; den kanske minst graciösa.
Panter
Pantern är stark, smidig och orädd. Pantern slåss med fast, solid och spänd kropp och dess tekniker är snarlik tigerns, men med mycket inslag av trana. Dessa tekniker kombinerar hastighet och kraft med förgörande armbågstekniker och leopardens labb. Pantern innehar en förvånande styrka för dess storlek och kopplat till dess förblindande snabbhet och obarmhärtiga attacker. Detta gör pantern till en svårslagen motståndare.
Trana
Tranan har grace, skönhet och bedräglig styrka. Det är som talesätten: "Vatten sliter ned stenen", "En hand ljuger, den andra säger sanningen". Tranans tekniker är mindre offensiv än de andra stilarna som innefattar både höga slagställningar och låga svepningar. Ofta attackeras ömma punkter såsom nervpunkter, leder och ögon. Vapen är svärd och sköld, skölden stänger och svärdet sticker. Det finns även inom tranans stil, sköldar som har knivspetsar runt skölden.
Orm
Ormens kraft kommer från mjuk smidighet, uthållighet och rytmiska rörelser. Ormen använder sina flytande, flexibla slagställningar för att snabbt undvika attacker, innan den ger tillbaka med oerhört noggranna slag. Ormens rörelser är mystiska, förvirrande, slag tycks komma från ingenstans och sparkarna är snabba och snärtande. Ormens vapen är bl.a. stav och piska. Handen under övre armen i ormposition skyddar nervpunkt och kan parera nedåt.